lördag 24 november 2012

över ån efter vatten

Jag tycker om det diskreta klirrandet som uppstår när en sätter ner en tekopp på sitt fat. Men att hitta en kopp som är tillräckligt stor, som är god att dricka ur och som är vacker att se på... är inte det enklaste. Jag har letat länge. I tebutiker. På nätet. På loppisar. Det finns fina temuggar. Det finns fina tekoppar utan fat. Det finns för små tekoppar med fat. För tunna. För tjocka. För fula.

Men nu tror jag att mitt sökande efter the holy gr... jag menar... den perfekta tekoppen kan vara över. Och det skojiga är att den ju funnits någonstans i mitt medvetandes vindlingar hela tiden. En gammal klassiker, helt enkelt. Rörstrand visade upp den för första gången 1930...
(Då var jag förvisso inte med, men jag minns delar av den här servisen från min mammas köksskåp, på sextitalet.)
Swedish Grace. Design: Louise Adelborg.

2 kommentarer:

ming wan lee sa...

just "Swedish Grace"-tekoppen är synnerligen vacker. Hon kunde konsten att förena enkelhet med skönhet, Louise. Men så var hon uppfödd i och omgiven av ett synnerligen vackert hem, Östermalma herrgård. Jag tror faktiskt, liksom formgivarna och formteoretikerna gjorde då, att sinnena påverkar oss aktivt. Alla sinnen! ;)

magda sa...

Se där, nu lärde jag mig något nytt. Om Östermalma, alltså.
Jag tror annars som du, att våra sinnen påverkar oss, även om jag inte har någon teoretisk grund för det.