Inte riktigt, men nästan frost i natt. 0,5 grader som kallast. Men chilin, tomaterna och pelargonerna klarade det med den äran och får allt stå ute någon vecka till. Dock har jag rensat bort alla blad och ej fruktbärande kvistar på tomatplantorna dels för att solen ska komma åt att hjälpa dem rodna och dels för att all kraft ska gå till frukterna och inget annat. Möjligen skulle jag gjort det tidigare, så hade skörden blivit ännu bättre? Nå. Till nästa år vet jag.
En del av pelargonerna har också skattats på sticklingar. Men det var svårt nu när de bestämt sig - samfälligt - för ännu en grym blomningsperiod. Några gav jag mig ändå på och resten får antingen vänta till nästa helg - som min kära Mårbacka - eller så får de stå som de är över vintern. Jag har gjort plats i ett av de stora fönstren i "verkstan" (kanske ett blivande kök?) så att de kan stå ljust och svalt. Jag satte sticklingarna där. Ska ta de andra två i morgon så att det finns plats för resten när de ska in.
Mannen har sågat och snickrat. Och så satt vi en stund på trappen och bara gonade oss i solen och småpratade. Nytt ord jag lärt honom idag: kardiovaskulär. Nya ord han lärt mig: akustisk respektive magnetisk signatur och cycloidal propeller. Jag vet vad de innebär också. Inte illa. Inte illa alls.
Träningskläder fick jag också tag på, när jag var inne en repa till stan i förmiddags. Svarta träningstights och tre funktionstoppar i skitsnygga, ganska starka färger. Ingen lär missa mig på gymmet och på yogan i höst...
Nu är det grilltajm. Vi har besök i kväll, av en av Mannens systersöner med flickvän. Lite familjemiddag, alltså. Trevlans! Jag drar på mig en tjocktröja och en sjal och går ut och håller Mannen sällskap vid grillen. Men äter... det gör vi nog inne. Det är kyligt och myggen lite väl hungriga fortfarande. Kakelugnen är redan tänd!
Och se här då: nu blev jag serverad en Bowmore. Life is good. And so is my Man.
Björkeryd 4 september, 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar