vågat

Jag njuter ännu en lat morgon. Eller snarare förmiddag... Först sova länge och så dricka kaffe och äta äggåbejkonfrulle med min käraste. Sedan plåta pysselalster som förfärdigats i veckan. Och sitta i soffan och bloggpromenera och skriva lite själv dessutom. Att skriva i tre bloggar tar lite tid. Tur jag inte är lika aktiv i alla tre. ;-)

Ja, så har min dag sett ut, så här långt. Om en stund ska jag ta en dusch och sedan börja göra mig klar för att så småningom köra till Kristianstad för en kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsmiddag hos käraste kusinen Anna. Hon ska få en sjal av mig. Jag har gjort den själv. Att få - eller ge bort - saker som är egentillverkade är inte fattigt och snålt. Inte i min bok.

Tvärtom; i den här sjalen, virkad i ett oerhört mjukt yllegarn av yppersta kvalitet, har jag virkat in tankar, minnen och förhoppningar tillsammans med inte så lite kärlek. Sedan har jag försett den med random placerade transparenta rocaillepärlor och en liten Fatimas hand, som jag numera sätter på grejer jag stickat eller virkat.
Mannen tyckte att sjalen påminde om havet och vågor. Det har han rätt i. Nyanserna och strukturen liksom guppar som små vågor. Om jag skulle ge den ett namn skulle den få heta Marsten, efter en kobbe i havet, utanför mitt livs strand, Ringsegård.

Av rara vännen Anna fick jag ett "pysselpaket" för någon vecka sedan. Jag har sneglat på alla de fina sakerna i det och undrat när jag ska våga ge mig på att göra något av det. Jag har ju aldrig gjort något sådant förut. Men häromkvällen tog jag mod till mig och förfärdigade ett grattiskort till kusinen Anna (ja, jag "har" rätt många Annor... ;-)). Så här blev det och även om det känns lite trevande så är jag ändå ganska nöjd med mitt förstlingsverk!
Nu ska jag fylla på min kaffemugg och läsa gårdagens ETC. Vi såg förresten partiledardebatten igår och den stärkte mig i min redan fasta övertygelse om att jag valt rätt... Morgondagen blir en ödesmättad och spännande dag.


Björkeryd 18 september, 2010