Fortfarande trött, skakis och lätt illamående. Frusen. Ingen aptit. Att jag så gott som aldrig är hungrig är en sak, men att jag inte ens har lust att äta är något helt annat.
Mannen är ute och snickrar. Vi har ätit frukost (han har - jag drack bara kaffe. Med grädde, iofs.) och löst ett korsord. Jag har upptäckt att det ofta är enklast att lösa ett korsord upp-och-ner.
Jag måste ta mig ur mitt letargiska och självömkande tillstånd. Nu. Så... jag lånar en av Mannens varma, pälsfodrade och uppenbarligen pensionerade jobbarjackor, drar på mig gummistövlar och går ut en runda, åtminstone.
Björkeryd 26 september, 2010
2 kommentarer:
Kram. Och krya på dig!
Tack, raringen! *kram*
Skicka en kommentar