långpanna

Ibland har mina döttrar använt uttrycket "långpanna". I krogsvängen betyder det ofta att man jobbar både lunch- och kvällspasset. Idag känns det som att jag också har jobbat långpanna. I höjd med att arbetsdagen brukar sluta satte vi oss ner för klasskonferens. På klasskonferensen går man igenom varje elev i varje klass och får på så vis , exempelvis som mentor, en mer samlad bild av de elever man jobbar med. Ofta diskuterar vi också tänkbara stödinsatser och lösningar av olika slag. Det tar tid. Två och en halv timme, närmre bestämt. Och då var vi ändå väldigt effektiva.

Under tiden som jag satt där på mötet hörde Mannen av sig. Han var tvungen att stanna kvar på hemmaplan ikväll. Lika bra det kanske, även om jag saknat honom lite extra den här veckan; jag är nog ändå inget vidare sällskap. Vilken tur att jag var framsynt och lagade till den där gulaschsoppan igår. Det var ju bara att ta fram och värma upp. Nu hägrar soffan. Jag ska läsa klart "Vips..." och sedan blir det te, stickning och - en av veckans höjdpunkter! - Babel! Om jag inte redan har somnat då.

Gode vännen D sa att det märks att jag trivs väldigt fint på mitt jobb. Jo. Jag vet. Möjligen trivs jag lite för bra? Jag är där tidigt och är inte sällan en av dem som går hem sist. Som lärare har man ju sin "förtroendetid" som man väljer att lägga där det passar en bäst och jag väljer nästan uteslutande att lägga den på min arbetsplats. Då blir det ganska långa dagar. Å andra sidan känner jag alltid att när jag går hem kan jag lämna arbetet bakom mig och fokusera på helt andra saker. Eller inte fokusera på något alls. Ibland är det rätt skönt, det också.

En sak jag tänker mycket på är: när ska jag hinna sätta igång med mitt skrivande på allvar? Skriver gör jag varje dag. Ganska disciplinerat. Men... de där tankarna och idéerna som ligger och bubblar precis under ytan... när ska jag göra något av och åt dem?