För mig personligen är nobelpriset i litteratur det mest spännande av nobelprisen. Och jag blir lika glad varje gång det går till en författare jag faktiskt känner till - och kanske rentav läst.
Mario Vargas Llosa är en sådan författare. Jag har faktiskt läst en eller två av hans böcker. Så det känns betydligt vettigare än till exempel den där oöversatte kinesiske poeten som fick priset för en del år sedan. Inget toppar dock när Toni Morrison fick det (-93 eller -94?) och jag hade läst alla hennes böcker och bara älskade dem!
Sedan är det ju oftast en bra sak när någon för mig okänd/mindre känd författare vinner priset eftersom det också ger mig inspiration och möjligheten att upptäcka nytt, som till exempel förra året när snyggingen Hertha Müller fick det! Henne har jag läst, och gillat, under året som gått.
För tillfället läser jag inga nobelpristagare utan fortsätter min odyssé i hen-litens fascinerande värld. Just nu läser jag Lolly Winstons Lyckan säljs separat. Inte alls lika bra som hennes Heart Break Café, men tillräckligt bra för att jag ska sitta här på jobbet med en kaffemugg och en mikropaus och titta ut på regnet och grådasket och längta hem till soffan, filten, ljusen och en mugg hett te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar