Mitt skrivande har stått helt stilla. Ett bra tag. Total blockering, to say the least (gäller uppenbarligen inte bloggandet, dock...). Jag skulle bara försöka skriva åtminstone ett par, tre meningar på det där synopsiset, ikväll. Tänkte jag. Så att jag åtminstone hade något. Det är ju skrivarträff på torsdag igen. Tänkte jag.
Och plötsligt... började tankarna och orden rinna ur min hjärna och mitt hjärta och genom fingrarna och rakt ut i tangentbordet. In i den lilla röda laptopen. Det tar inte slut. En berättelse tar över. Personer kliver fram och heter saker som Carin, Lovisa och... Kjell. De möts. Saker händer. Livet, liksom.
Jag firar med ett stilla glas vin, så här en tiRsdag.
Jag vet inte. Kanske borde jag börja röka också? Ha en svårmodig tagg hängandes i mungipan och ett av fimpar översvämmande askfat ståendes bredvid den smattrande skrivmaskinen. Eller... vänta nu lite. Jag har inte knattrat på maskin sedan jag hade ett elektriskt fanskap 1982. Den var faktiskt värre än den gamla Faciten jag fick av farsan, till och med. Jag tror jag föredrar datorns tysta knapperljud. Den mjuka vaniljdoften från ett ljus.
Och... från underbara liveplattan Songs From the Road... Leonard Cohens Bird on the Wire.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar