upp och ner

Lika utvilad och laddad som jag kände mig igår morse, lika trött och huvudvärkig känner jag mig idag. Jag skulle inte druckit de där två kopparna kaffe på mötet igår eftermiddag (nej, det var inte det där pyttelilla glaset vin...). Och ändå gjorde jag det. Uppenbarligen lever jag verkligen efter ett av mina motton:

Tillräckligt gammal för att veta bättre, tillräckligt ung för att göra det ändå.

Men jag har druckit två stora glas vatten och tagit mig en Panodil och sitter nu med fötterna i världens fulaste, men också gosigaste, duntofflor från företaget som suddar bort kvinnor. Så... egentligen kanske jag inte alls sitter här? Kanske ligger ett par tomma tofflor på bordet och ingen kommer att dricka upp det rykande heta, svarta kaffet i muggen på bordet? Kanske ligger jag i stället kvar i sängen och unnar mig en fet sovmorgon? Men... nej... det går ju inte. Jag kom just på att jag en gång köpte sängen på samma företag. Fast... kanske kan jag ändå anas som en upphöjning under det fluffsiga täcket från ni-vet-var?