Jag har så svårt att ta in det som händer i Norge. Mina band med Norge är så många och starka att jag känner mig betydligt mer berörd av detta än av till exempel självmordsbombaren i Stockholm, förra året. Lite själviskt känner jag mig lättad över att Jenny och John är här i Byn, att Matilda åtminstone är nere i Kragerø och att Johanna är i Holland och inte jobbar kvar på Justisen, som ligger i samma kvarter som den första explosionen och som blev halvt demolerad. Hennes bästis Josephine jobbar kvar och befann sig där när det small. Hon fick åka till sjukhuset efter en smäll i huvudet, blivit träffad av glassplitter och fått en chock. Johanna bodde dessutom två kvarter bort och på filmerna från Oslo kan man se hennes sovrumsfönster och att gatan nedanför är avspärrad. Dock är hennes roomies också välbehållna. Såvitt jag vet är alla andra jag känner också välbehållna och mina tankar går ut till alla som inte hade sådan tur.
Och skjutningen på Utøya? Vad skjer da? De har i alla fall plockat in en norsk som utförde skjutningarna. En högerextremist? Jag ska ta in detta via media i morgon. Idag pallar jag inte mer.
Som om inte allt detta vore nog fick jag tidigt i eftermiddags beskedet att en rockvän gått bort. Han tog sitt liv igår.
Samtidigt, här i denna skyddade del av världen har vi ju egentligen haft en jättefin fredag. Vi var på en mysig utflykt till Åfors, Linus har putsat alla mina fönster 4-sidigt, jag har bakat en driva kanelbullar, John la ner en massa tid på att försöka fixa tvättmaskinen och Jenny lagade en fantastiskt god lasagne som vi åt på altanen, med vin, skönt snack och tända ljuslyktor, medan regnet smattrade mot taket och blixtar syntes på avstånd.
Skruvad dag. Mycket skruvad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar