inte tystnad

I morse hade jag verkligen ingen lust. Ingen lust till någonting, egentligen. Inte lust att skriva blogg. Inte lust att vinka av Linus, Jenny och John. Inte lust till någonting. Att vakna och upptäcka att gårdagens händelser inte var en mardröm utan att de 17 mördade... avrättade... slaktade... på Utøya - när jag la mig - hade uppdaterats till 84. Nästan enbart ungdomar som bestulits på sina liv på ett sätt som bara kan beskrivas som ont. Jag vill på ett plan fatta och förstå och på ett annat plan vill jag inte förstå det. Jag vill inte förstå sådan ondska - det tjänar inget till. Den finns och jag måste förhålla mig till den, men jag måste... kan... vill inte förstå den.

Jag hade verkligen ingen lust, men så fan heller om jag ska låta ett jeffla sicko trycka dit mig. Så jag kramades mycket med mina kära och vinkade av dem och sedan aktiverade jag mig med disk, plock och städning. Vattnat mina växter. Jag lät det ta en god stund och sedan tog jag mig iväg på en liten provianteringstur. Lunchen fick bli lite kokt ris med goda kryddor och lite hackade tomater och lök. Efterrätt: saltlakritsglass.

Resten av eftermiddagen har jag legat i soffan och läst (lämpligt nog en norsk författare, Erlend Loe - Gör vad du vill) och kollat ett avsnitt av Från Lark Rise till Candleford. Chattat med Johanna. Skrivit ett par mail. Och dessemellan haft koll på de direktsända norska nyheterna, och lite från bland annat Al Jazeera. Jag kan inte låta bli. Jag vill inte förstå - inte fullt ut - men jag vill veta.

Och på altanen har min agaphantus slagit ut.

Jag har fortfarande ingen vidare lust.