I en annan tid ansågs en kvinnas livsmening vara att markserva en man. Stanna hemma, stärka gardiner och passa spisen. Sarah Vaughan tyckte det var dötrist. Men hon hade i alla fall kaffe. Svart kaffe.
Jag passar spisen jag också, i detta nu. Men det är helt självvalt. Hunnerna har siktats i nordvästra Småland och beräknas anlända i eftermiddag! Gårkvällens deg jäser nu på mjölad bakduk till tre härliga limpor. Jag fördriver väntetiden med Joyce Carol Oates och... svart kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar