sunday morning, park lane

Min altan och jag. En kärlekshistoria. Må vara att den är en smula ensidig. Det kan jag leva med. Den lätt bedagade altanen är en förlängning av mitt vardagsrum. Här läser jag, vilar och umgås. Äter och lyssnar på musik. Skriver, tänker och tar in nyheter. Ser på äppelträd och hör grannarnas barn tjoa och tjimma i sina studsmattor. Solar, eller söker skugga. Väntar in natten. Njuter av ett regn. Söker skydd undan stormen.

Jag hade planer för förmiddagen. De är hyllagda, tills imorgon. Jag hade ju tänkt att åka bort till gymmet någon timme. Men insåg att hur trevligt det än var att ha Pia här igår morse, så är detta den första morgonen på många länge som jag rår över helt själv. Så jag sov till en bit över nio. Har bryggt en kanna Blue Java och sitter ni-vet-var och lyssnar på P1:s Godmorgon världen och liksom bara... är. Gymmet ligger kvar imorgon och eftersom jag då ändå ska förstöra morgonen med ett tandläkarbesök vid nio, så kan jag dra vidare till gymmet direkt efter det. Så får det bli.

Däremot lär det bli ett varv med gräsklipparen och några turer ner i tvättstugan. Kanske tar jag fram symaskinen också. Jag har en idé jag skulle vilja testa. Blir det lite svalare blir det nog också ett kanelbullsbak. Hunnerna är i antågande! Inte heller otroligt att jag kör lite muffins och söndagsfika för hugade vänner på trakten.

Just nu läser jag två böcker. To Kill a Mockingbird (Harper Lee) är min sängläsning och min altan- och soffläsning är Joyce Carol Oates Älskad, saknad. JCO har en mycket hög lägstanivå och när hon är bättre är hon så överdjävulskt bra, och frågan är om inte det här är en av hennes bästa. En historia om en mor och två döttrar och hur det en dag är för sent. För sent för allt. Och hur man kan hantera det. De som påstår att man genom läsande av skönlitteratur inte kan lära sig mycket om människan, känslorna, psyket, mellanmänskliga relationer, samhället... ja, livet... har nog haft oturen att inte finna vägen till bra litteratur. Eller inte reflekterat tillräckligt.

Nu fyller jag på min kaffemugg och läser en stund. Reflekterar. Här på min altan.