(Jenny, Vilhelm M, GPS:en och skatten)Cachen i hagen vid Mobergsstenen ett par kilometer norröver var inte heller några bekymmer att hitta. Däremot fick vi problem vid den gamla pestkyrkoården - och det trots att min kollega som lagt ut den berättat för mig vad det var vi skulle leta efter och ungefär hur detta föremål var placerat. GPS:en fick lite frispel och trots att vi letade både länge och väl gick vi bet. Det enda vi fick var ett telefonsamtal från Linus, som berättade att han kommer redan imorgon, och en fästing på Jennys ben (som hon dock hann skrämma väck innan den bet sig fast). Men skam den som ger sig. Vi ska dit igen! Med långbraller och gummistövlar!
Väl hemma drog vi med oss John till Bökön men där gick vi också bet på cachen. När vi kom hem kollade jag upp den på geocachingsidan och då visade det sig att även de skillade cachare som letat före oss gått bet - så kanske är den faktiskt väck. På väg dit hade jag på mig glasögonen och jag borde vetat bättre. Det där med avståndsbedömning funkar inte med mina närsynthetsglajjer så jag lyckades med konststycket att snubbla på en asfaltskant och totalt skrapa upp hela skenbenet så bloggen spröt, som di säger i Värmland (bloggen med brett 'l' och 'o' - inte 'å'). Men det såg värre ut än det var. Jag är ganska tuff.
Nöjda efter dessa äventyr fixade vi en härlig pastasallad och vitlöksbröd som vi avnjöt på altanen tillsammans med kvällsol och en god ripasso. Kaffe och lite glass till dessert. Nu är de unga (nåja...) tu ute på promenix och jag slackar lite här hemma. Den sena natten har satt sina spår och i kväll tror jag att jag ska koja rätt tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar