Jag låg i sängen och lyssnade på Babben Larssons sommarprat när jag skulle sova. Jag gillar programformen och tänker att det nog skulle vara spännande att lyssna även på sommarprogram med helt okända människor. Varje människa bär på en historia värd att berättas. Jag tror det är en del av förklaringen till att så många bloggar. Man får berätta sin historia och allt är det väl någon som faktiskt lyssnar. Vilken är din historia?
Jenny hörde av sig igår kväll. De är tryggt hemma igen och Oslo är ändå som vanligt, tyckte hon, även om det känns konstigt med tungt beväpnad polis överallt i stan. Det kan jag förstå.
När jag lyfter kaffemuggen för att ta en djup klunk av det svarta, heta ser jag ut genom fönstret. Solen skiner lite tveksamt mellan mörkt gråa moln och träden viker ner sig för en ganska kraftig vind. Ljudet av vinden får mig att tänka på hösten. Det kan inte hjälpas; det känns som att sommaren är slut - om den ens varit här? Sommaren som årstid, alltså. För mig som gillar hösten är det inget egentligt problem och jag har tre sköna veckor kvar på min semester. De är inte särskilt hårt planerade och det tycker jag känns bra. Men ändå... Vart tog sommaren vägen? Vad hände med långa dagar på en filt i solen? Cykelturer under ljumma sommarkvällar och vackra solnedgångar? Är vi på väg att få tre årstider - höst, vinter och vår? Just idag känns det faktiskt lite så. Förhoppningsvis känns det annorlunda en annan dag.
Jag har annat att tänka på idag, också.
3 kommentarer:
Jag har funderat i samma banor som du, vad har hänt med sommaren? Även jag är förtjust i hösten, men vill gärna ha lite sommat trots allt. Jag saknar den, mycket.
Kram
Om du går in på sr.se (sök på sommar)så finns det några helt okända människor som sommarpratar. I år heter hon Monica Nyström och pratade i onsdags.
/Anette
Tack för tipset, Anette! Jag har ju inte hört alla programmen! :)
Jajja> Jo, jag gillar ju växlingarna. Och möjligheten att tillbringa åtminstone några dagar på stranden, vid havet.
Skicka en kommentar