33 km

Wherever I put my coffee mug... is my workplace.

Jag har 33 km till jobbet. Med lite morrontrafik tar det ganska exakt 25 minuter. Kanske 26. 30 till vintern. Lugna puckar. Jag lyssnar på ljudbok, kontemplerar och låter dagen komma. Är tanken.

Just idag var dock ljudboken slut och jag lyssnade lite på en Paasilinna (Uppdrag: skyddsängel) som låg i dörrfacket. Men jag var inte på sådant humör. Efter jobbet körde jag in till biblioteket och lånade Friends, Lovers, Chocolate (Alexander McCall Smith), istället. Den blir bra.

Ibland är vägen inte målet utan bara... vägen.

Jobbet dårå. Det går inte att komma ifrån att det är ett väldigt låst ställe. Taggtrådsrullar på höga stängsel, skalskydd med ett antal grindar och dörrar med kort och koder och nycklar och hej och hå. Men när en väl är inne är atmosfären (i skolan, mind you - det andra har jag inte hunnit se något av än) ganska varm och trevlig. Tyvärr var den bokstavliga temperaturen inget vidare denna råa och lite kalla dag. Och jag kan inte linda in mig i en lång sjal. Varför? Go figure...

Jag måste alltså raskt ta tag i Projekt Sticka Mig En Snygg Och Varmgosig Kofta.

Jag har träffat några av killarna jag ska arbeta med och om dem varken kan, vill eller får jag berätta något. Men jag tror detta kommer att bli bra. Väldigt bra, till och med. Och jag kommer att kunna skriva en del om hur vi arbetar och hur det fungerar, förstås.

Vi har installerat oss.

I morgon ska jag gå igenom allt material tillsammans med C. som jag ska vikariera för i 1½ år. Jag tänkte hon ska få visa mig vad de håller på med och vad övrigt som finns och sedan kan jag själv bestämma kring vidare upplägg.

Men just nu... just nu sitter jag i kökssoffan och dricker en stor mugg Darjeeling med socker och en skugga grädde. Jag är trött. Mycket trött.