Ändå för dessa fria val med sig en viss existentiell ångest - just för att de flesta stora frågor måste besvaras utan minsta tillgång, eller ens adekvat gissning, på ett facit.
Det känner jag nu.
tisdag 5 juni 2012
existentialism
Jag fattar oftast mina beslut på bråkdelar av sekunder. Jag är inte rädd för att göra det. Jag vet att om jag, alldeles oavsett hur rationellt mitt val skulle te sig nu, inte skulle nå önskat resultat/målet så kan jag vanligen välja om. Ta en annan väg. Eller tänka om och kanske se att det nya resultatet/målet inte var riktigt vad jag tänkt mig - utan något bättre...
Ändå för dessa fria val med sig en viss existentiell ångest - just för att de flesta stora frågor måste besvaras utan minsta tillgång, eller ens adekvat gissning, på ett facit.
Det känner jag nu.
Ändå för dessa fria val med sig en viss existentiell ångest - just för att de flesta stora frågor måste besvaras utan minsta tillgång, eller ens adekvat gissning, på ett facit.
Det känner jag nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men alltsååååå, hur nänns du hålla oss på halster så däääär?? :D
hos djuren kallar vi den kunskapen "instinkt" och som sådan bedöms det som livsnödvändig. Hos människan har samma känsla fått kallas "intuition"... resten är feministhistoria ;) Jag kör på magkänsla, det är min största tillgång och intelligens. Att kunna fatta beslut utan konkreta bevis är ett bevis på mod och styrka. Go go go!
Skicka en kommentar