språkpoliseri

På Facebook tipsas jag om en grupp som heter Traveling. Den är uppenbarligen skapad för alla som gillar att resa. Ett trevligt initiativ förvisso men stavningen av gruppnamnet skapar en s k Red Alert i mitt språkcentrum. Ordet ska - enligt sagda centrum - stavas med två L. Jag anar svaret men kan givetvis inte bara lägga ner utan startar en omfattande research (jag googlar... och kollar ett par ordböcker online) direkt.

Det är naturligtvis just så som jag misstänkte; stavningen med ett L är... just det... amerikansk. BAH! De kan inte ens stava riktigt, alltså. Hmpf.

Och det är nu jag tvingas erkänna för mig själv - och omvärlden - att jag nog är... anglofil. Det är så det är och nu är det inte längre någon mening med att dölja det hela. Jag har försökt ignorera min läggning en längre tid, men tanken dök upp även häromdagen på biblioteket när jag letade ljudböcker och hela tiden ställde tillbaka böcker inlästa av amerikaner och inte gav mig förrän jag hittade en brittisk (för övrigt The Sunday Philosophy Club av Alexander McCall Smith...).

Och naturligtvis kan jag inte gå med i en felstavad facebookgrupp... No way.