Flipped classroom, genrepedagogik, one-to-one, formativa respektive summativa bedömningar, learning study, e-twinning, creative commons, TEDeD... Alla dessa spännande
yrkesord med lockande och intressant innehåll och med...
betydelse. Varför hör jag dem aldrig på...
jobbet? Varför lyfter vi inte fram de här orden och utforskar dem tillsammans, till exempel på våra studiedagar? Varför - egentligen - ska jag behöva ta reda på
allt själv?
Jo. Jag vet. Jag framhåller ofta att jag tar ansvar för min egen kompetensutveckling. Men vad är den värd, för helheten av våra elever, om vi inte också utvecklas tillsammans, vi lärare?
Ja. Jag är trött idag. Jättetrött.
Men jag undrar ändå. Eller kanske just därför?
2 kommentarer:
I hear you... som förälder, som ibland undrar om mitt barns lärare och övrig skolpersonal är intresserade är att förkovra sig. Och min salig far sa samma sak när han ännu jobbade (som lärare).
De där nya wv är HOPPLÖSA!!
Ja, och det är så tröttsamt... alla verkar gå omkring inne i sin egen bubbla... vilket ger ett väldigt självgott och framförallt oengagerat intryck. Lärare vill gärna jämföra sig med t ex läkare, advokater och ingenjörer. Men där är ju tre yrkesgrupper som sannerligen måste ligga i framkant, hela tiden...
(Jag vet inte hur man tar bort wv.)
Skicka en kommentar