soul searching

Jag är på ett inte alltför roligt humör. Jag känner igen den här känslan. Den känns lite som ångest parad med tristess och den säger till mig att jag behöver vara själv. Samma känsla som ibland dyker upp en vacker aprilkväll, när koltrasten sjunger på ett tak någonstans och jag bara blir ledsen och känner mig ensammast i världen. Men jag har bestämt mig för att inte trycka bort den utan bara låta den vara. Om några timmar, eller allra senast i morgon, kommer den att vara borta. Och jag kommer att vara glad för sällskap igen.

Och dessutom har jag ju älsklingen här. Och om en stund kommer Catharina förbi och hjälper oss med muffinsen. Kvällen kommer att bli fin.