Många lärare (ganska många... eller åtminstone inte så få..?) är aktiva på Twitter och andra sociala media. Tipsar, delar med sig, uppmuntrar, inspirerar och entusiasmerar varandra. Härligt och fantastiskt! Generöst! Sharing is caring!
Men... är dessa representativa för lärarkåren som sådan? Eller finns det också ett visst mått av liknöjdhet? Av gnällighet, rentav? Tyck-synd-om?
Många verkar gå omkring inne i sin egen bubbla. Längta till helger och ledigheter (vilket i och för sig är något vi alla behöver). Jag kan emellanåt tolka det som både självgott och oengagerat. Man kanske, som Pärlisen antyder, inte vill utvecklas? Det kanske är besvärligt och kräver ansträngning och planering och framförhållning och rentav en och annan uppoffring? Det kanske är så mycket bekvämare att spinna vidare på sin kokong, göra som man alltid gjort och därmed också få de resultat man alltid fått? Skriva på, eller följa, Lärartycket - jobbigt? Ointressant? Rentavt naivt? Något för de med för lite att göra och för mycket fritid?
I debatter om yrkets status, om lön och liknande vill många lärare gärna jämföra sig med t ex läkare och ingenjörer. Men där är ju ett par yrkesgrupper som sannerligen måste ligga i framkant, hela tiden, när det gäller nya rön rörande deras yrken och dess utövande.
Eller..?
Det kan ju också vara så att de bara kroknat och tröttnat? Men hur sorgligt vore inte det, då?
3 kommentarer:
Tror det kan finnas inslag av liknöjdhet, slöhet osv här liksom på alltför många ställen. Det finns ju måååånga inom vården, socialtjänsten och andra människonära områden där folk inte försöker förkovra sig och bredda sig. Som jag sett det i alla fall.
Plus att man har en så tuff arbetsmiljö i det att man har för lite att säga till om och kanske för mycket olika krav från klienter/kunder/brukare/elever och deras föräldrar å ena sidan och chefer å andra sidan. Tror jag. För mycket kvinnojobbsingredienser, alltså.
Tror, eller vet, att sånt bryter ner folk.
Vet inte hur giltigt det är i skolan, men det är nåt jag tyckt mig se i min omgivning, bland folk som jag tyckt skulle kunna göra ett sjuhelvetes mycket bättre jobb, så att säga.
Sen är väl inte alla kanske så angelägna om att göra ett så bra jobb som det går, det kanske räcker att få sin lön och inte vara oanständigt kass på sitt jobb? Det har jag också sett tecken på, även om jag personligen har väldigt svårt att begripa att man KAN tänka så.
Jag förstår inte heller hur en kan tänka så..? Inte så mycket arbetsmoraliskt utan mest av självrespekt.
Jupp.
Skicka en kommentar