Nu är den här. Den allra sista veckan. Sorg, stress och separationsångest blandas med arbetsglädje och tankar på allt det arbete vi lagt ner, eleverna och jag, under året - och vilka bra resultat det blivit av det! Och givetvis... tankar på framtiden. På en helt annan skola om bara en vecka. Nästa måndag ska jag möta nya kollegor och nya elever i en, för mig, väldigt annorlunda och ny miljö. Nya arbetsvillkor, tuffa utmaningar och härliga möjligheter och alltid denna arbetsglädje, yrkesstolthet och detta uppdrag...
Så naturligtvis vaknar jag alldeles för tidigt. Vid fem. Kan inte somna om. Kliver upp och kollar facebook innan jag hoppar (nåja...) in i duschen. Sätter på kaffe och eftersom jag vill starta min dag sakta och varsamt ger jag mig själv en liten uppmuntran i form av en liten skopa kanel i kaffefiltret. Tänder ett par ljus på soffbordet och njuter sedan kaffet med en slatt vispgrädde. Det smakar som flytande kanelbullar och lägger sig som den lenaste bomull i magen. Mina mjuka, fina morgnar.
Jag fokuserar mina tankar på veckan som ligger framför mig. Dagar fyllda av arbete ända in i det sista och kvällar med vänner och kollegor. Munta i Rel02, omtentor, sista-minuten-inlämningar, slutliga bedömningar av fördjupningar och städning av skrivbord. Fika, grillning och middagar. Inser att det blir svårt med här och nuvaron. Plockar ner mig själv med Chris Cornells sköna röst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar