ode till vmg - en hjärtlig blogg

Vilhelm Mobergsgymnasiet, Emmaboda. Den arbetsplats jag trivts bäst på i hela mitt hittills trettiosexåriga yrkesliv. Den lilla skolan med det stora hjärtat - inte bara till namnet utan framförallt till gagnet! En skola där alla är välkomna och där var och en av oss - elever i främsta hand, men också vi som arbetar här - verkligen blir sedd och bekräftad. En skola där jag av en suverän skolledning fått förtroendet att arbeta så fritt tillsammans med härliga, vetgiriga och engagerade elever, enbart begränsad av de ramar som styrdokumenten ger oss. Där jag fått se elever växa och utvecklas och själv utvecklats tillsammans med dem - och med kollegorna.

Och nu lämnar jag er. När jag skriver det här blir jag helt tårögd. Fan också (pardon my French, me hearties...). Att skiljas från studenterna igår var en mer "naturlig" process, om än sorglig, den också. De lämnar oss. Just som det ska vara. Men idag lämnar jag... er. Och trots att mitt beslut beror på en verklig hjärtesak, och trots att jag ser så oerhört mycket fram emot mitt nya liv i min gamla barndomsstad, så värker mitt hjärta.

"Parting can be heartbreaking. On the other hand, meeting again can be so sweet!" Och så kommer det kanske att bli? En enda sak är säkert om livet: vi vet inget!

Så utan att orda så mycket mer vill jag helt enkelt bara säga...

TACK och *kram*
(och vi ses på Facebook... ;))

Och till er elever som slutar ettan eller tvåan ber jag att få hänvisa till gårdagens blogginlägg som ni hittar här...