 |
| Liten kusin och stor.©M. Ronnby |
Ingen jul utan dramatik.
I år var det sonen som skulle köra upp på söndagskvällen, i snöovädret, från Falkenberg upp till Värmland. Han fick köra i 60 på motorvägen på grund av snöyran. Och... i höjd med Kungälv/Kode dog bilen. På motorvägen. I snöstorm, kyla och totalt jävla mörker. Oron innan han fick tag på en bärgare. Vårt nätverk är stort och i krokarna bor kusiner och sysslingar... men han fick tag på en bärgare, som sagt, som bogserade bilen till en mack i Kode (ajöss till 1600 spänn) och som sedan gav honom lift till stationen i Kungälv. Buss in till Göteborg. Tåg norrut. Stor lättnad för oss alla.
Hämtning på stationen vid nästan midnatt. Givetvis en hämtning med ett prank. Medan jag och Johanna kramar om sonen på perrongen smiter Mike förbi och nappar åt sig hans kasse med julmust och julmat och springer iväg (Linus har inte träffat Mike tidigare) men det kommer lite av sig då sonen bara stirrar efter honom och rycker på axlarna. Efter mardrömsresan tycker han att han liksom inte orkar mer motgångar... sedan grabbiga kramar och skratt och inneslutande i familjens värme.
Idag fick det bli en roadtrip. Jag och sonen till Kode, med verktyg och goda råd från Mats. Efter lite meck startar bilen och vi tar följe längs kusten ner till Falkenberg. Vi dricker hett, svart kaffe i hans hem innan jag kör de sista 25 milen hem i mörker och hällregn. Väl hemma ser jag att det är några deciliter pellets kvar i förrådet. Vi snackar tajming...
Kvällen... lite trött tevetittande i soffan... Telefonsamtal med en dotter som landat i Oslo, med en annan dotter och hjärtevän... Fina Erica kikar förbi på sin kvällspromenad... vi ska få många tillfällen att ses framöver, berättar hon... Det gläder mig.
1 kommentar:
Det gläder mej åxå... =)
Skicka en kommentar