 |
| Jag ser trött ut för att jag är trött. ©M. Ronnby |
Det är först när huvudvärken kommer smygande som en stalker som jag kommer på att jag inte ätit något sedan frukost. Dumt. Jag knaprar salta pinnar och lackar naglarna råsa för att de ska matcha min kina-jacka (svart, enkel klänning under). Det fungerar inget vidare. Med pinnarna, alltså. Så jag får nog bre mig en knäckemacka och äta en clementin.
2012 är snart slut, alltså. Åren har börjat svischa förbi i hyfsad fart. Jag undrar hur mitt liv ser ut om ett år? Vilken slags summering jag då kommer att göra?
Det kommer att vara året då jag återvände till Sweden Rock som om 2012 aldrig fanns. Året då jag avslutade ett bokprojekt och påbörjade ett nytt. Året då jag gjorde en liten cykelsemester och året då jag sprang en mil (den grejen tror ni väl inte jag släppt bara för att det inte blev riktigt så i höstas? ;)).
Kanske är det också året då jag åkte till London själv och dessutom läste ut Brott och straff? Året då jag blåste liv i stickcaféet och hängde upp gardiner i köket? Året då jag öppnade mitt hem för att hålla litteratur- och musiksalong?
Det är helt enkelt så att det är så mycket mer spännande att tänka framåt och se möjligheterna, än att kika bakåt...
Men om jag nu ändå ska göra det så har det här året inneburit några lappkast. Det är året då jag sa upp mig från mitt älskade jobb, fick ett nytt, flyttade, insåg att jag otrivdes, att det inte gick att sälja hus i Byn, fick mitt gamla jobb tillbaka och återvände mer taggad än någonsin och oerhört tacksam och ödmjuk inför detta. Det är året jag upptäckte att jag kan skriva en bok - och gjorde det (så gott som). Det är också året då vänskaper fördjupades, la famiglia utvidgades och jag insåg att jag definitivt spelar i andra halvlek - och därmed lägger ännu större vikt än tidigare vid att ha mitt liv just så som jag vill ha det. Även om det kan komma att kosta. There's no such thing as a free lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar