there's a hole in my soul...

En dag i snöyrande moll.

Separationen från de nu vuxna barnen blir allt svårare. Jag vet... det är lite fånigt... Vi kan ju ses rätt regelbundet och höras precis när vi vill... men det blir ändå så tomt och ihåligt när de reser sin väg... en sorg... blandat med stolthet och glädje över att de har goda och bra liv, alla fyra. Kärlek till dem.

Jag har skottat en vända. Det blir en till innan kvällen, förstår jag.

Nu får det bli ett varv med dammsugaren och sedan kanske jag skulle... skriva lite? Inte dags för julmarknad och fika riktigt än.