som en fredag, typ

I've got that Friday feeling! Absolut sista dagen på terminen och inte någon undervisning alls utan enbart umgåsing och glöggmingel med mentorsklassen och alla andra.

Jag hade tänkt dra hem alla kollegorna på lite glögg och schysst musik igår, men redan igår insåg jag att det var bra att jag drog lite på det beslutet för jag har helt enkelt inte orken. Jag siktar i stället på en kväll under vårterminen. I dag blir det en gemensam avslutningsfika och det är gott så.

Sedan ska jag gå hem och göra några saker jag skjutit upp; aska/sota ur pannan, fylla upp med pellets, köra en tvätt och städa lite. Sedan får jag nog anse att julstädningen är klar, eftersom jag försöker hålla undan hela året. Undantag: mina fönster som är så skitiga att det nästan är roligt. Men jag är en urkass fönsterputsare så jag överlåter det till ett proffs, när han nu kan tänkas ha tid.

Senaste dagarnas snackis är väl upploppen i Göteborg, triggade av ungdomars mindre lysande aktiviteter i sociala medier. Ja. Skolan HAR ett ansvar. Men... det har övriga samhället också. Polisen, sociala myndigheter, fritidspersonal och... håll i er nu... FÖRÄLDRARNA.

Jag är så jeffla less på att så snart något händer så börjar det hojtas på att SKOLAN måste göra något... SKOLAN måste ha koll... SKOLAN måste finnas där ungdomarna är... Som om inte det redan görs en hel del på detta område - från skolans sida. Visst. Det kan göras mer. Det ska göras mer. Det finns fortfarande exempelvis lärare som tycker att "det där med datorer får någon annan ta hand om", (jo... jag lovar... jag hörde det så sent som för ett par veckor sedan...) eller "Facebook och sådant ägnar jag mig inte åt... jag har inte tid..." osv osv. utan att uppenbarligen fatta att det är just där, och på Twitter och Instagram och liknande "platser" som våra ungdomar befinner sig och umgås... och det måste tas tag i.

Ett talesätt säger att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn, och det håller jag med om, helt och fullt. Men... jag anser att det fortfarande är FÖRÄLDRARNA som bär det största ansvaret för sina barn.

En annan vinkel i debatten är att skolan ska säga ifrån och reagera så snart man får den minsta aning om att en elev utsätts för kränkande behandling. DET säger jag inte emot - tvärtom. Men någonstans finns också en gräns för vad skolan klarar av... och ska ansvara för... mycket av exempelvis nätmobbning försiggår utanför skolan, på kvällar och helger... i en sfär där kanske inte ens vuxna riktigt släpps in. För inte alla är så korkade att de under eget namn skriver rakt in på en annans facebookvägg att "du är en dum hora" eller "bögjävel" eller vad det kan handla om... Ånej... det är betydligt mer subtilt än så.

Det som behövs är SAMARBETE mellan alla oss som arbetar med barn och ungdomar - och där har skolan en viktig roll.

Just sayin'.

Zinkensdammvinter. M Ronnby (by)