Jag tänker på den goda stämningen på min arbetsplats. Den är lite svårdefinierbar, men den finns absolut där. Som en slags värme. Kanske är det att vi nu börjar skörda frukterna av att ha slipat av kanterna tillsammans under en termin? Inte så att vi har varit särskilt vassa och otrevliga tidigare - detta är en himla bra arbetsplats, helt enkelt - men det ligger något i luften och jag tror inte alls att det har med själva juleriet att göra. Har jag rätt finns känslan kvar när vi ses efter ledigheterna.
Och prova-på'et med niorna blev bra. Inte minst för att vi har sådana sköna elever som ställer upp och är med och jobbar och promotar vår skola. De är helt enkelt våra bästa ambassadörer. Och jag hoppas verkligen få möta, och arbeta tillsammans med, så många som möjligt av dem som idag var våra gäster, till hösten!
Älsklingssonen. Världens finaste Linus. M. Ronnby (by) |
Linus ringer på kvällskanten och vi pratar en lång stund. Han delar med sig av sitt liv till mig, och det är jag både glad, tacksam och förundrad över. Jag delar något av mitt. Det är sorger av det slag livet kan tvinga på oss, eller sådana vi bryr oss mycket om, och det är glädje över annat, som till exempel en svart, clean Ibanez... Eller att vi ska träffas om bara några dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar