jag struntar i decimalerna

Jag vaknar efter en lång sömn. Hård och kanske också drömlös? Jag vet inte. Det jag vet är att himlen utanför är alldeles illande blå och när hände det sist? Ligger kvar en stund. För att jag kan. Lyssnar på radion och så småningom börjar kaffebegäret göra sig gällande. Raggsockar på och sedan ner i köket för att få på en kanna av Byns godaste.

Kikar på termometern. Ungefär tre grader. Give or take några decimaler. Dricker kaffet, knaprar knäckemackor och lyssnar på Stil i P1. Jag såg aldrig sista avsnittet av Downton Abbey i lördags. Måste göra det idag, innan det försvinner från SVT Play.

I övrigt finns inga måsten denna lediga dag. Sakta, sakta börjar jag verkligen känna mig ledig. Känner att jag faktiskt får göra som igår och läsa en hel dag. En hel kväll. Att jag får göra det idag igen, om jag vill. Och det vill jag. Etthundratjugotvå sidor Kennedys kvar.

Lights off. © M. Ronnby

Vad annat kan jag vilja? Kanske en promenad med kameran? Kanske se en film? Time will tell.

Jag måste tänka också. Hitta en trådände att dra i och börja nysta. Sortera upp allt det som samlats i mitt huvud och i mitt system och skapa en struktur. En karta för året som kommer. Välja vägar. Prioritera.