en vet aldrig med tisdagar

Tisdagar är numera fina grejer. Dagar som kan överraska. Jag får se vad den här dagen kan bära med sig. Vi har besök av högstadiets nior som ska prova på, i liten skala, hur det kan vara att plugga hos oss. Det blir intressant - även för oss!

Jag ska packa undan mina saker också och flytta till ett annat arbetsrum eftersom kollegan Ida, vars arbetsplats jag lånat under hösten, kommer tillbaka efter jullovet.

Kanske blir det gymmet efter jobbet också. Jag hade ju planer på det igår, men så blev det istället en lång mysfika med Catharina - så värt det! Inget snack om vildsvinsjakt igår heller, men däremot en hel del annat - både teknik, jobb och mer privata saker.

Men än är morgonen mörk och disig och jag njuter mitt svarta, heta kaffe i stora klunkar medan teven visar nyheter och mina tända ljus brinner stilla i fönstret utåt gatan. Det känns som att jag har något uppe på huvudet, som gör det tre gånger tyngre än vanligt. Jag tänker att snart är vi där. Snart är det torsdag och lite lättsam avslutning och sedan gå hem och veta att sjutton lediga dagar ligger mellan mig och vårterminen. De dagarna kommer att räcka till om- och uppladdning givet att jag får bestämma över dem själv och inte måste använda dem alla till att svara upp på omgivningens krav.

Självisk? Ja, visst. Eller så kan en kalla det för att jag tar ansvar. För mig själv. Så där som vuxna människor ska göra.

Orchids. M. Ronnby (by)

Dessutom tycker jag att vuxna människor ska ta ansvar för miljön och inte ha ål på julbordet - alldeles oavsett hur smaskigt och traditionellt det kan vara. Basta!