decembersöndag

Snow at Yamanaka Village near Fujikawa. Hiroshige.

Nu är det söndag. Andra advent, för den som håller räkningen. När jag var nere i köket nyss, och fixade mig en kanna kaffe att ta med upp till sängen, visade termometern på -17.9. Ute, alltså.

Det är nästan så det syns, faktiskt. Över den blåvita snön och den svagt gulrosa himlen ligger ett nästan osynligt gråkallt ljus. Kylstrålning. Jag är glad att pannan fungerar. Och att det finns ström - annars bleve det vidrigt kallt i alla fall. Och inget kaffe hade kunnat bryggas.

Jag borde... jag skulle faktiskt vilja... sätta in en vedspis i köket. Men det har jag inte plats för.

Synd.

På radion är det Stil och i mitt knä har jag min dator. Radioprogrammet handlar om kashmir. Mjukt och sagolikt vackert. Vem har inte önskat sig en äkta Pashminasjal, liksom? Jag tror faktiskt jag kan ha en, i en lite udda röd färg, i mina gömmor. Den har sett bättre dagar men kanske bör få en översyn? Men kashmiren är inte helt oproblematisk i sin framställning ur miljöhänseende eftersom getterna, vars underull är själva materialet, gnager bort inte bara gräset på bergssluttningarna utan också dess rötter. Enter: erosion. Enter: ökenlandskap...

Aldrig får en vara riktigt glad.

Det som är fiffigt är att mycket mjuk, härlig ull också produceras i Sverige. En kan få tag på närproducerad finull, alltså. Men en behöver ju inte vara raketforskare för att räkna ut vad det gör för priset...

Jag har en del trevliga garner i mitt arbetsrum. Jag borde verkligen ta tag i lite stickande och virkande igen. En vet aldrig... kanske blir det idag? Men först ska jag skotta fram bilen. Igår kunde jag strunta i det - idag kan jag inte. Och så ska jag läsa om ett antal uppsatser. Vid en andra, och ibland tredje, läsning får jag syn på nya saker som jag behöver för min bedömning. Betygssättning väntar runt hörnet...

Och så ska jag baka fler lussebullar.