om en varken kan eller vill, då?

Jag har haft en lite långtråkig dag. Pratade med Catharina, men hon var lika seg som jag själv, så fikan sköt vi på framtiden. Men det är nyttigt att ha tråkigt, sägs det. Så då ändrar jag mig och säger att jag haft en nyttig dag. Det låter ju lite bättre, faktiskt. Då räknas inte pepparkakorna jag ätit, eller den smaskiga såsen till den utskurna biffen. Fint där.

Jag har inte roligare nu, men jag känner mig lite piggare efter att ha dåsat till några eftermiddagstimmar på min soffa. Jag ska strax ta hand om disken och plocka ihop lite efter bakandet och så ladda för Downton Abbey. Sedan ska jag nog sova igen.

Saffransbiscotti i Tildaburk.

Jag har en pågående dialog med min älskling. Det är en utmaning att få en relation att fungera när avstånden är stora, vägarna hala och orken tryter. Men det är vårt förhållande och så länge vi kan enas om att vi vill pröva på det här viset så kommer vi att göra det. Det finns ingen färdig mall för hur en relation ska ordnas och inga regler heller. Så många som tycker att tvåsamhet handlar om att bo tillsammans... att en ska träffas si och så ofta.... De som tror det... får gärna ha det så... jag kan det inte. Därav, och därom, dialogen.För att det är knepigt att få ihop det. Och för att kommunikationsförmågan sätts på ständigt prov.

Jag är trött och jag fryser. Kollar termometern i köket och den visar på 20.4 grader så jag borde inte behöva ha en varm sjal om mig. Men det har jag ändå. Jag har sovit så jag borde inte gäspa heller. Men det gör jag ändå.

Fan, vad jag är tråkig. Och lite tjurig. Jo, faktiskt.

Men...

... i morgon. Då...