en bokradio

Stjärnljus. M. Ronnby. CC (by)

Jämfört med att kliva upp före sex om morgonen är det ju givetvis en slags sovmorgon att sova till halvåtta. Men huvudet värker och hjärnan är kvar i drömlandet.

Jag har drömt en dröm i natt. En dröm som jag minns. En dröm om kärlek och relationer, i en annan tid och ett annat rum. Omöjliga sådana, redan i drömmen... ja, egentligen redan där borta i tiden... rummen... och jag tror de egentligen står för helt andra saker.

Människor som stått mig nära under olika perioder av mitt liv och som dyker upp i mina drömmar mest för att påminna mig om en tid som var och att även om den tiden nu är historia så finns människorna kvar.

Och... vad gör jag av det? Troligen inget alls. Även med de godaste vänner kan det ibland vara så att en kommer till ett vägskäl och att en gör så olika vägval att en aldrig mer möts - även om vägarna löper nära varandra.

Sådant tänker jag på när jag går ner till köket på barfotafötter för att fixa mig en kanna kaffe. Den här morgonen är mitt hus varmt och det är inte så konstigt eftersom utetemperaturen ligger runt nollan. När jag tittar ut ser jag att det kommit en del snö under natten. Det snöar fortfarande och jag tänker att snön är blöt och tung och att det inte får falla alltför mycket innan jag börjar hålla undan den. Jag skalar mig ett par clementiner och äter dem medan kaffet puttrar klart i bryggaren. Sedan fyller jag på kaffet i en termos och går tillbaka upp till sovrummet, till den ännu varma sängen, och landar alldeles i tid för Lundströms bokradio.


Jag lyssnar till en sammanfattning över bokåret som gått samtidigt som jag läser och skriver ett mejl till en god vän. Denna vän fanns inte i min dröm utan är i häret och nuet och våra vägar korsas ibland. Bara en armlängds avstånd. Bara några knapptryckningar på ett tangentbord. Och någon gång ansikte mot ansikte.