delmålsrapport numero zwei

Lasagnen puttrar i ugnen, jag dricker ett glas vin och lyssnar på lite musik. Jag kan nog inte slavdriva hårdare för då kanske Mats hamnar på akuten över helgen? Vi jobbar bra men inte alls i samma takt eller på samma vis. Jag tycker att allt jag gör idag slipper jag imorgon, och då vill jag vara pigg och alert och umgåsas med barna mina och syrran Cia. Han tycker att det vi inte gör idag hinner vi väl i morgon. En liten schism, alltså. Men inte värre än att vi hanterar den.

När det gäller annan julstress står jag annars vid sidan av. Ingen julklappshysteri, ingen ihjälpyntning och inte stoppar jag korv heller. Eller kokar slarvsylta. Jag bakar inte ens pepparkakor och inte har vi någon gran. Jag åker inte runt till vänner och bekanta med julgrupper och inte lägger jag in sill. Men det är skönt att ha undanstädat och maten förberedd när huset blir fullt så att vi får optimalt tid för det enda som spelar någon roll...

... att vara tillsammans. Med älsklingen, barnen och deras hjärtevänner, mina systrar och deras familjer. Mysa. Prata och skratta. Spela spel och elda en liten julbock. Kramas och dela tankar och idéer. Bara vara. Det enda som spelar någon roll.

Kusin Gerda gör vadsomhelst för lite uppmärksamhet. (här)