 |
| Envis smålänning - det stora lyftet. M. Ronnby. CC (by) |
Den stora tröttheten. Jag känner igen den från andra år och jag känner igen den när jag pratar med mina kollegor eller läser andra lärares bloggar. Höstterminen är på något vis tyngre än vårterminen och kanske bidrar den ökade avsaknaden av ljus till att många av oss nog önskar att julledigheten redan vore här.
Men så är det inte. Än återstår en vecka (bedömningar, betygssättning, prova-på-besök av nior från högstadiet, ett par examinationer, flytt till annat arbetsrum då föräldralediga kollegan, vars plats jag ockuperat, återkommer efter jul...) tills jag kan låsa arbetsrumsdörren och inte återvända förrän nästa... år. Fortfarande finns det de som tror att vi lärare liksom bara är lediga emellanåt. Över jullovet, till exempel. Men lov är det bara eleverna som har - vi andra har arbetat in vår ledighet. Just saying.
Den här morgonen är det kallt i mitt hus. Jag får skylla mig själv. Under början av veckan när vi bara hade några ynkans minusgrader ute blev det alltför varmt för min smak så jag drog ner uteffekten på pannan lite. Och inatt har utetemperaturen droppat ner till -11... Om jag ska höja effekten igen? Nope. I morgon ska det ta sig uppåt nollan.
I stället myser jag med tjocka sockar, gosiga sjalar och varma filtar. Hett, svart kaffe och tända ljus. Fin fredagskänsla med rödrandig tröja och nylackade naglar i rött. I övrigt svart.De svåra tankarna låter jag inte komma upp till ytan så här dags på dagen; jag tar dem framåt kvällen i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar