morronkrisp

Byn ligger tyst. Här, där jag sitter ute på altanen med P1 och morronkaffe, hör jag bara lite fågelkvitter och bruset från ventilationsanläggningen på hyreshusen bortom kvarteret. Eller om det är från den fula glasfabriken på andra sidan järnvägen. I den klara, lite krispiga,  morgonluften bärs alla ljud så lätt och långt. Ett plan flyger förbi, högt däruppe i det illblå, och mullret från motorerna hörs ner till oss små, härnere. Men... annars är det tyst och stilla. Antingen har grannarna redan gått till jobbet, eller så avvaktar de.

Se där ja, nu kommer Börje, grannen snett över gatan, ut på sin förstukvist. Han tar ut sin blå cykel och höjer handen till en vag vinkning, när han vittjar sin brevlåda.. Jag vinkar tillbaka. Han har tydligen fått en massa reklam och slänger ut reklamen på gatan i flera omgångar. Mellan varje släng släpper han ner locket till plåtlådan så det smäller. Högt. Sedan plockar han upp reklamen och går för att hiva den någonstans. Sedan hänger han på sig en liten ryggsäck och trampar iväg.

Det blir en kort arbetsvecka. Jobb idag och imorgon (möten, uppsamling, sistaminutenräddningar och ett par strölektioner). Sedan festival. Jag har förberett festivalen så här långt med att köpa mig den där campingstolen på ÖoB, i fredags. Jag har tvättat. Och jag har kollat yr.no för en så ackurat väderprognos som möjligt. Inte för festivalen utan här hemma. Som långtidsprognosen såg ut igår kan det bli en del regn. Bra. Då klarar sig mina "odlingar".

Även djungelgurkorna har klarat första utenatten!

Det finns ett vetenskapligt ord för att ha en låt på hjärnan. Men det har jag glömt. Ordet, alltså. Inte fenomenet. När jag vaknade hade jag den här i huvudet. Bra. Det kunde varit värre. Betydligt värre. En kan nämligen inte alls styra de där på-hjärnan-låtarna och det har hänt att jag haft en dansbandslåt nötande i skallen en hel dag. Men, som sagt, idag...

Baba O'Riley - The Who