tabula rasa

Jag vill minnas tidigare sommarmorgnar som alltid soliga och lockande. Så är inte alltid fallet nuförtiden. Det känns till och med som undantag... Så denna alldeles vanliga, och allra sista, junimorgon (för det här året) är som de flesta sommarmorgnar är. Ljusgrå, lite för sval och väldigt tyst. Inga gräsklippare, inga barn hojtandes i studsmattor eller ens särskilt mycket fågelsång (men de har väl nuppat klart, kan tänka, och har som alla småbarnsföräldrar fullt upp med att ta hand om ungarna...).

Så jag gör det bästa jag kan, alldeles på egen hand. Dricker kaffe i min finmugg*, lyssnar äntligen på Jonas Gardells sommarprat, har katten i knät en stund och tänker att det där med gräsklippning får vänta tills framåt eftermiddagen, eftersom det fortfarande är vått och tungt efter gårkvällens, nattens och morgonens regn.

Full av disciplin (haha...) avser jag att fullfölja läsandet av The Book Thief (klar med S & S nu!) innan jag påbörjar någon annan läsning. Vi får väl se hur det går. Dessutom känner jag en viss kreativ klåda som kan sluta precis hur som helst. Det kan bli skrivande, stickande eller kanske rentav lite tygmicklande. Det måste förstås också bli någon form av fysisk aktivitet, men jag avvaktar. Gräsklippning kan duga gott. Om det torkar upp. En helt tom dag. Allt kan hända!

Jag borde städa ur kylen också, men det är ju inte alls lika roligt.

Sunday Morning Is Coming Down - Half Man

*Jag vet att döskallemuggar inte anses som fint i alla kretsar, men den här är tillverkad av keramikern Emma (Axelsson) Svensson och är inte bara snygg att se på utan dessutom god att dricka ur - vilket sannerligen inte gäller alla kaffemuggar, oavsett hur läckra de kan vara att se på.