När jag steg upp var himlen så lysande blå. Nu är den grå. Inomhus, på jobbet, spelar det ingen som helst roll. Jag hoppas ändå på uppehållsväder så jag kan få mig en skön lunchpromenad. Nu får det vara slut (igen) på slöandet. Jag har skyllt på arbete och bristande ork ett tag men det är ju som så att motion ger mer energi än det tar. Jag
vet det och behöver bara sätta det i verket för att kroppen också ska
känna det. Lunchprommis kan vara en bra början.
Om två veckor kommer Malin ner från Stockholm och fram till dess ska jag vara ganska... avskild. Enstaka fikor tar jag mer än gärna, med sköna vänner, men i övrigt tror jag att jag behöver vara för mig själv. Drälla omkring, prata med Katten och kanske både skriva färdigt Boken (som börjar ge mig viss ångest... den lämnar mig inte i fred och ändå får jag inte färdigt den...) och pyssla järnet.
Kanske prata med pellisarna, också...
 |
| Rosebud Appleblossom |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar