Ofta, när jag arbetar med elever, undrar jag hur mycket av inlärningen som kommer att finnas kvar i dem om tio, eller kanske trettio, år? Själv fick jag mig berättat anekdoten om skåningarna som skulle förmås hylla den nya svenska, men franska, drottningen när jag gick i femte eller sjätte klass. Det var min magister Sven Edin - eller Älgen som vi kallade honom - som berättade och kanske var det detta att han försökte prata skånska som gjorde ett outplånligt intryck på mig? Och... jag undrar vad mina egna elever kommer att minnas långt därborta i framtiden - och varför?Regn ute, alltså. Det har strilat ner under natten och ser ut att fortsätta en god stund till. Sol är ju trevligare, på sitt sätt, men alla gröna färger blir så mycket intensivare när det regnar. Det här är egentligen en dag då jag skulle vilja brygga på lite mer kaffe, vira in mig i en filt och sätta mig på altanen och läsa. I timmar. Men det får vänta. Med lite tur kanske jag får göra det på lördag? Eller ännu hellre: på söndag. (Och nu blev väl resten av Byns innevånare sura på mig...)
Medan jag sakta dricker mitt kaffe och iakttar Katten som i sin tur sitter och tittar ut på regnet lyssnar jag på nyheterna. Nytt förslag är tydligen att högskolor och universitet ska kunna ägas/drivas av privata stiftelser. Mer privatisering, alltså? Mer utförsäljning? Mindre insyn? Det är ju helt motsägelsefullt - i samma andetag som lärarutbildningarna ska skärpas upp och kvalitetssäkras och jadajadajada så ska de alltså inte vara statliga..? Hur "tänker" regeringen där? *suck*
2 kommentarer:
jag tänker ibland på relationen lärare-elever. Förstås främst ur ett elevperspektiv, men jag försöker att sätta mig in i den omvända relationen. Vilket privilegium det är att verkligen få lära känna personen bakom en seniors titel eller uppsatta position. Senast igår, när T och jag satt och tittade på Harry Potter, när professor Slughorn stolt raljerar över sina elever tills vissa minnen gör sig påminda... Någonstans inne i en professor, VD, politiker eller major finns ett litet barn eller finnig ungdom vars vakna tid till största delen bestått av skoltid och kanske vars enda egentliga vuxenkontakt varit läraren... Respect.
Ja, det är ju så... Jag får förmånen att komma en del väldigt nära. Få en fin relation. Se en kille eller tjej göra en rejäl resa - och sedan fara vidare ut i världen.
En del stannar kvar i en för väldigt lång tid. Jag undrar hur det går för dem. Andra låter höra talas om sig...
Skicka en kommentar