I morgon är det familjemiddag - med Mats, hans barn och - inte minst - hans bror med fru. Brorsan har jag garanterat inte träffat sedan jag var 16. Men nu är de "hemma" från Thailand över sommaren, och vi sågs igår. Vilken märklig känsla. Som om tiden stannat. Märkligt men också så roligt!
Fatta vilket liv jag har. Jag tänkte på det när mc:n rullade ut från gårdsbutiken ut mot Kil, där solen sken på små nougatbruna, långbenta lamm (som nog blir utsökta stekar vad det lider), och det slog mig att jag har Kärlek - från en man och från mina fantastiska barn och härliga, varma vänner - och jag njuter liveblues och åker fortfort på slingriga vägar och har ett arbete som är rena drömmen och allt liksom bara går min väg.
Jag tar inget av detta för givet. Inget. Men jag njuter i fulla drag. Och tänker att äntligen, äntligen är jag... hemma.
(En gammal Amazon. Kärlek, det också. Orrholmsgaraget.)
3 kommentarer:
Fint att höra! Jag tror säkert många har det du har eller en del av det utan att uppskatta det så mycket. Dvs, det du har ÄR fint, men det är nog mycket hur du TAR det och inte bara hur du HAR det som gör't.
Och jag är vådligt nyfiken på vad de som känt er länge säger om er nygamla kärlek! :)
<3 <3 <3 !!!
Tack, Pärlisen, så kan det vara!
Lilla gumman> <3 <3 <3!
Skicka en kommentar