Ledighet i större doser korrumperar och bryter ner, såvida man inte har saker att göra. Att bara ta dagen som den kommer, dag efter dag efter dag, gör att ledigheten till slut inte uppskattas efter förtjänst. Så igår var vi flitiga. Älsklingen gjorde undan en del ärenden i stan medan jag röjde i den veritabla djungel som mer eller mindre försökt ta över det gamla poolrummet. När han kom hem hjälptes vi åt att tömma och städa ur kylen. Ett rejält arbetspass, det. Sedan lagade vi middag (för intresseklubben: fetaostfyllda färsbiffar, coleslaw och kokt broccoli) tillsammans och lät maten smälta medan vi kollade
Huvudjägarna, baserad på Jo Nesbøs bok med samma namn. Jag tror faktiskt inte det var meningen att den skulle uppfattas som en actionkomedi - men så blev det. Filmen var helt okej, men inte den thriller vi hade hoppats på. Jag ska nog hålla mig till att läsa hans böcker och inte se filmerna.
Idag är min älskling på jobbet och jag har en dag för mig själv. Just nu dricker jag nybryggt kaffe, äter macka och lyssnar på P1-nyheterna. Det är betydligt ljusare ute och det börjar torka upp. Det bådar gott. Igår kväll skruvade vi på hjulet på min cykel (demonterad för att kunna forslas hit i min bil) och pumpade upp däcken. Jag är galet sugen på en längre cykeltur. Har suttit stilla alldeles för mycket alldeles för länge.
Men än är det morgon och jag tänkte mig den turen strax efter lunchtid. Fram till dess ska jag dricka kaffe, pyssla vidare lite i huset och faktiskt... skriva. Det var ett litet tag sedan, nu igen. Och så ska jag kolla en karta över Hammarö/Skoghall så jag vet vart jag kan ta vägen med cykeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar