ordens makt II

Nyheten att tjocka Aggie hade superbantat ner sig, tagit de två pojkarna och lämnat sin man spred sig som en skogsbrand i bekantskapskretsen.


- Så blir det alltid, sa mamman och rösten fick den där lite metalliskt oförsonliga klangen. Så fort en kvinna bantar och blir smal så duger plötsligt inte den gamla karln längre och så tar hon ut skilsmässa, för att hitta någon annan.


Och flickan trodde det var sant. I många år. Tills hon själv hamnade där en dag. En relation som var helt körd i botten och ett självförtroende helt i paritet med detta. Vikten som skenade uppåt samtidigt som allt annat bara sjönk.


Men hon lyfte sig i håret. Vägrade vara ett offer. Tog sitt liv i sina egna händer. Började tappa vikt igen. Skaffade sig en utbildning och ett nytt yrke. Och under tiden hon gjorde detta så lämnade hon också sin man. Inte för att hon hittat någon bättre, eller ens hade det på agendan. Utan för att hon insåg att hon var värd att ha makten över sitt eget liv. Och äntligen fick självförtroende och styrka nog att ta den makten.

Och hon förstod... att hon inte var ensam. Att Aggie gått före, och många med henne.