Av någon slags lutheransk anledning puttar jag mig själv ur sängen redan före klockan åtta, fast jag både kan och får sova längre. Gäspande släpar jag mig ner i köket och får på kaffet. Älsklingen har sedan länge åkt till jobbet, men på bordet ligger en hälsning från honom. Jag sparar de där meddelandena. De är som små kärleksbrev. En dag skulle jag vilja skriva ut hela vår mailkonversation sedan den där kvällen för några år sedan när vi hittade varandra på nätet, efter mer än trettio års liv utan kontakt alls. Och sätta ihop till en bok. Ibland läser jag de gamla mailen och ler lite. Lite anade vi då hur det skulle utveckla sig. Men nu är vi här. Med varandra. För varandra. Det är stort.
Så går mina tankar över en svart mugg med lika svart kaffe. Hett och starkt - då fungerar det med Löfbergs också. Jag undrar hur det blir sedan. När vi lever tillsammans på heltid. Ska vi ha varannat paket Zoegas då? Eller varsin bryggare? Hm. Nog så viktiga saker.
Ett är säkert: vi ska i alla fall inte ha kylskåpsmagneter. Älsklingen har en strikt policy kring detta. Men den lilla jag smög upp på kylen sitter kvar. Än så länge. Han skrattade bara när han såg den. I morgon ska jag ta ner den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar