De är ute mest hela tiden. Klättrar i träd, smyger och kissar. Och så mördar de näbbmöss på löpande band. Jag trodde inte katter ville ta näbbmöss, men det gör de. Kanske är de bra övningsobjekt? Däremot vill de inte äta upp dem. I stället bär de stolt hem dem och lägger dem på altanen. Annhelen verkar tycka det är måttligt mysigt att ideligen råka trampa på små mjuka, döda näbbmöss...
Jag blir glad när jag hör att de har det så bra. Lever Riktiga kattliv. Fast det visste jag från början, att de skulle få. Såklart.
Mjau.
2 kommentarer:
Men har du gjort dig av med kissarna? Det hade jag missat (no pun intended). Eller är de tillfälligt utackorderade?
Jomen... det var vid nyår! Mats är så vanvettigt allergisk att han aldrig skulle kunna komma hem till mig om jag hade katter. Och dessutom... ska vi ju flytta ihop i en inte alltför avlägsen framtid.
Så nu bor de hos Annhelen som är en helt underbar djurvän och dessutom lite plastmamma till Systrarna eftersom jag fick dem av hennes pojkvän (om man nu kan säga "pojkvän" när man äri vår ålder..?)!
Skicka en kommentar