Jag har drömt hela natten. Inte odelat fina drömmar. Inte heller mardrömmar - det drömmer jag sällan. Det är det där labyrinthuset ibland, bara... Nej, mina ofina drömmar är mycket oftare sorgsna, galet ledsna och ångestladdade skrik- och gråtdrömmar där hjärtslitande saker händer med dem jag bryr mig mest om - la famiglia och vänner. I natt vaknade jag med bultande hjärta och snudd på andnöd efter just en sådan dröm. För ovanlighetens skull hade jag svårt att somna om, tankarna på den här älskade personen ville inte släppa. Jag ska ringa ett samtal idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar