Huh. Jag har sovit hårt i natt. Som en sten. Det var ungefär vad jag förväntade. Precis innan älsklingen ringde och väckte mig, på sin väg till jobbet, hade jag en dröm också. En rätt bra dröm, tror jag. Men jag minns den inte. Typisch.
I en glipa i de föredömliga mörkläggningsgardinerna här på rummet kan jag skymta starkt ljus. Kanske lyser solen här i Stockholm, men jag orkar inte kliva ur sängen för att se efter riktigt säkert. Jag lär ju ändå få se, så småningom. Men än ett tag tänker jag sitta kvar i sängen, sippa kaffe och kolla morronnyheterna på SVT1.
Idag är planen att så småningom checka ut och promenera mig bort till Fotografiska för en dejt med en fin Malin. Räcker så.
 |
| Sov mjukt, Jon. Genom musiken kommer du att leva för evigt. |
Jon Lord är död. Fan också. Jävla cancer. Han är en av de största gudarna i mitt musikaliska panteon. Jag tänkte gifta mig med honom, när jag var fjorton. Ålderskillnaden kändes inte som något större problem. Det gör den inte nu heller, men jag har kommit över oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar