Största delen av dagen har tillbringats med sköna vännen Ulla, ute på altanen. Först var det soligt och fint men så småningom dök tråkmoln upp. Vi märkte egentligen inte så mycket av det eftersom vi hade fullt upp av saker att samtala om. Tidernas nostalgikick, dessutom: hon hade tagit med sig en rejäl bunt foton från skoltiden. Märkligt hur ens minne fungerar... när jag fick syn på korten hände det fler än en gång att ansikten som sedan länge försvunnit i glömskans hav dök upp igen och jag kom ihåg både för- och efternamn på en hel del, och gamla anekdoter och minnen kring personerna dök upp från forntiden... Verkligen en de-luxe-promenad längs minnenas allé! TACK, Ulla!
Fortfarande inget vatten så jag kånkade in vatten från växthuset och diskade upp det som inte går in i den nu rätt fulla diskmaskinen och körde sedan in till älsklingens jobb med duschgrejor så han kunde vaska av sig där. Så har jag gjort något "nyttigt"* denna dag. Nu är älsklingen hemma och vi får väl se vad vi gör av resten av dagen...
 |
| Minirabarberpajerna hade, för att citera Ulla, "inga ben". På värmländska betyder det att de är goda! |
Fast samtal och samvaro med fina vänner är synnerligen nyttigt, det också! Och förresten har jag läst ut Sol och vår och har så smått påbörjat del 5 - Värmebölja. Mysläsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar