Åka buss är som att åka bil, bortsett från att en inte behöver koncentrera sig på körningen. Himlen är oskyldigt blå och jag är glad att jag kom ihåg att ta med solglajjerna. Dock: jag har sejfat med paraply, också.
Eftersom jag har en tendens till åksjuka ibland sitter jag mest och filosoferar. Ser ut över landskapet, som rullar förbi, och småslumrar. Funderar på om jag har några ärenden i Stockholm och kommer fram till att det har jag inte. Det enda jag har är tid och ett par vänner att träffa. Så när jag kommer fram till Centralen ska jag ta mig en skön promenad över Gamla stan och Söder bort till Zinken där jag ska sova i natt. Jag lär ju inte få checka in så tidigt, men tänkte hiva av min väska där och sedan möta upp Pärlisen någonstans. Mer planerad än så är inte min dag.
Räcker så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar