solglimt

Regnet upphör så småningom och solen vågar sig fram en stund. Efter middagen på pasta med broccoli och strimlat kött från gårkvällens grillande kör vi ut mot Tynäs, bara för att se hur där ser ut. Jag har inte varit där sedan jag var liten. Om ens då. Men antagligen har jag det eftersom mina föräldrar hade dille på bilutflykter till ensliga ställen. Idag är Tynäs inte särskilt ensligt någonstans. Där är fullt av små sommarstugeruckel, flotta vräkiga skrytbyggen och allt däremellan. Till exempel några gräsligt malplacerade alphyddor...

Men vattnet låg öppet och blåglittrade i motljuset.

Och jag har förlagt mina glasögon. DÄM. DUBBELDÄM. (Och det andra paret är nog i Emmaboda...)