tankar för dagen

Med drömmens logik stämmer allt. Jag kan vara i Örebro med Matilda och Jenny, som små barn, trots att allt ser ut som i Karlskrona och när vi ska gå hem och hälsa på Cia går vi längs Ronnebygatan som mot slutet inte ser ut som någon stad jag känner igen. Men vad bryr vi oss om det?

Mycket känslor och familj just nu. Att vara i Huset är inte bra för mig. Det drar och sliter i mig, inte ens särskilt subtilt, och att därtill träffa sköna vänner gör att jag blir ledsen och börjar ifrågasätta mina egna beslut och val. Men bara tillfälligt. Väl hemma i Värmland igen känns allting heeelt okej.

Att vara med Johanna känns däremot enbart roligt och fint! Och idag ska jag få träffa Jenny en sväng också! SWEET! Jag tänker att nu när jag bor bara två-tre timmar iväg, med tåg eller buss, så finns det helt andra möjligheter att ses mycket oftare. Det tänker hon och Johanna också. Och när Matilda är tillbaka i Stockholm om bara någon månad så är det supersmidigt att ta mig dit också. Bara Lillmysen som fortfarande bor lite off...

Karlskrona von oben...

Det är väl som att svära lite i kyrkan men jag tror faktiskt att jag bara behöver börja jobba och komma igång med det Riktiga Livet här för att landa ordentligt. Och släppa Huset...