all quiet on the eastern front

SE

Zadie Smiths NW. Jag har, enligt min Kindle, läst 16% av boken. Den förefaller handla om Leah som är gift med en svart man, Michel. Leah är gravid. Michel vill ha barn. Det vill Leahs mamma också. Att Leah och Michel ska ha, alltså. Leah själv verkar måttligt road av tanken. Hon funderar mer på abort, på livet och på gamla studiekamraten Natalie (som hette Keisha tills hon träffade en man och började en klassresa) och hur det är med allting. En berättelse med postkoloniala undertoner. En berättelse som andas vilsenhet. Och som är så fullpetad med lån ur allehanda låtar att jag får vandra genom texten som barfota bland glasskärvor. De går liksom inte att missa och emellanåt stör de mig.

Vi tog en promenad i eftermiddags. En ung man, med vilken jag är glad att få ha blivit lite bekant, ställer ut i stationsgalleriet och det är en spretig samling bilder, i olika tekniker. Några är barnsliga, lite klumpiga. Andra mer... mogna. Det finns ett gemensamt drag i några av dem. Ett par är riktigt intressanta och en av dem vill jag ha. Han har inte satt något pris på dem och jag lämnade mitt namn och nummer till kvinnan som stod för utställningen. Vi får väl se vad han vill ha för den.

Sedan köpte vi vitlök och olivolja och tog en ordentlig omvägsrunda hemåt i värmen (det slutade nästan helt att blåsa lagom tills vi gick ut), beskådandes alla festivalande ungdomar som släpade på tung packning men såg glada ut ändå. Don't I know that feeling!

Kvällen är stilla och lugn. Ibland bär den lätta vinden med sig ljudet av festivalmusiken. Vi har ätit middag på altanen. Ungdomarna tänker sig att gå ut en sväng igen och jag stannar hemma. Läser lite. Gäspar. Jag blir trött av att vara lat och ledig. Skönt, det!

You Know I'm No Good - Amy Winehouse